Dessa är skamfläckar vid era kärleksmåltider. De tillfredsställer bara sig själva och tar skamlöst för sig. De är moln utan regn och drivs undan av vinden. De är döda träd som inte bär frukt när hösten kommer, uppryckta med rötterna, dubbelt döda.
Det är dessa som få hålla gästabud med eder, där de sitta såsom skamfläckar vid edra kärleksmåltider och oförsynt se sig själva till godo. De äro skyar utan vatten, skyar som drivas bort av vindarna. De äro träd som stå nakna på senhösten, ofruktbara, i dubbel måtto döda, uppryckta med rötterna.
De är smutsfläckar vid era kärleksmåltider, dessa som utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig. De är moln utan vatten som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna.
De är skamfläckar vid era kärleksmåltider där de utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig. De är moln utan regn som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt när hösten är inne, dubbelt döda och uppryckta med rötterna.
De är farliga för er, när de deltar i församlingens kärleksmåltider. De går på och stoppar i sig utan att tänka på andra. De är som moln över torra marker som lovar regn utan att ge något. De är som fruktträd utan frukt vid skördetiden, ja, de är dubbelt döda, för de är uppryckta med rötterna och väntar bara på att brännas upp.